Något jag tänkt på riktigt ofta är vänskap. Och jag måste med handen på hjärtat säga att jag just nu hatar människor som inte tar vara på vänskap längre eller folk som tror att dom kan göra precis som dom vill – när dom vill. Dom som gör saker utan att bry sig överhuvudtaget om andra, och tror att det inte får några konsekvenser alls. 

Ni är ett skämt, ända stort jävla skämt.

Jag personligen gör allt för mina nära vänner, och då menar jag verkligen allt. Jag vill alltid finnas där för dom, stötta dom och hjälpa dom. Men jag skulle aldrig göra ett skit om jag visste att den personen inte skulle göra detsamma för mig. 

Vad är poängen med att bara ge men aldrig få något tillbaka?

För mig är vänskap är en relation som man måste ta hand om. Det går inte att kasta runt den som om det vore ingenting. Vänskap handlar om två personer som ska trivas i varandras sällskap och finnas där för varandra gränslöst, utan krav och ego. 

Utan vänskap så vore vi ingenting, och det är faktiskt något som är sant. En riktig vän är den som skrattar med en när det behövs, finns där genom svåra stunder, som inte lämnar en när färgen flagnar på fasaden. Och det är bara dom som betyder något. Resten som är kontakter dom kommer och går, ingenting att hänga i granen.

Så för mig betyder en riktig vän mer eller mindre allt. Men om denna vän sviker mig på något sätt och sedan inte, försöker ställa allt till rätta, ber och ursäkt och gör allt för att hitta en lösning, nej då kan den fan vända håll. Jag blir tyvärr tvungen att slänga in handduken och be den människan att gå. För så gör inte en riktig vän. Riktiga vänner kämpar för varandra och ger sitt allt, inte bara halvt.

Ta åt dig jävligt mycket ..